Samisk flagga

Dela

Kontakta oss

Invasiva främmande arter

En invasiv främmande art är en växt eller ett djur som människan har flyttat från sin naturliga miljö och som i sin nya miljö sprider sig snabbt. Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald eftersom de kan tränga ut och utrota naturliga inhemska arter. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt på människors och djurs hälsa.

I denna information kan du hitta svar på vanliga frågor, samt hänvisning till var du kan hitta mer information.

Vad finns det för risker med invasiva arter?

Biologisk mångfald är en förutsättning för långsiktigt hållbart liv på jorden. En stor mångfald av arter med stor genetisk variation skapar hållbara ekosystem och nästan allt naturvårdsarbete har som mål att värna den biologiska mångfalden. Ett av de största hoten mot biologisk mångfald är invasiva främmande arter. Dessa arter kan ha en rad negativa effekter på naturligt förekommande arter, bland annat genom konkurrens, predation, parasitism, hybridisering och sjukdomsspridning. Invasiva arter kan skada hela ekosystem.

Människor har sedan länge rest mellan olika delar av världen och samtidigt fört med sig djur och växter som ibland lyckats etablera sig dit de har transporterats. Denna process av avsiktlig och oavsiktlig introduktion av arter har på senare tid ökat i intensitet i takt med utökad global handel, mer resande och med nya tekniker. Ett exempel är barlasttankar på fartyg som fylls med havsvatten på en plats och ibland töms i ett helt annat hav.

I EU gäller att 66 arter som är upptagna på en EU-förteckning är förbjudna i hela unionen, inklusive Sverige. De invasiva främmande arterna på förteckningen får till exempel inte transporteras, odlas, födas upp, säljas eller med vetskap tillåtas växa. Länsstyrelsen har i respektive län huvudansvar över att arterna på EU-förteckningen bekämpas.

Vilket är kommunens och Länsstyrelsens ansvar?

Kommunen har ett ansvar som fastighetsägare att bekämpa invasiva arter på egen fastighet, samt att hantera invasiva arter på ett säkert sätt på återvinningscentraler när det kommer in som ett avfall. Kommunen kan även jobba med information till allmänheten om prioriterade åtgärder.

Länsstyrelserna har stort ansvar i arbetet med invasiva främmande arter. Enligt gällande lagstiftning ansvarar Länsstyrelsen för utrotningsåtgärder mot alla arter på EU:s unionsförteckning förutom de som redan har stor spridning i hela landet. Med utrotningsåtgärder menas att fullständigt och permanent utrota den aktuella arten. Utrotningsansvaret tar sig olika former om det är statlig eller privatägd mark.

På statlig mark har Länsstyrelsen ett mer operativt utrotningsansvar medan det på privat mark kommer till uttryck genom att Länsstyrelsen informerar, bedriver tillsyn och i förlängningen kan förelägga och utrota på markägarens bekostnad. När det gäller arter som redan har stor spridning i landet (i Sverige för närvarande jätteloka, jättebalsamin och signalkräfta) har Länsstyrelsen i stället ansvar för hanteringsåtgärder, vilket kan innebära inneslutning av populationer och begränsningsåtgärder och dessa kan skilja sig för olika delar av landet.

Vilket ansvar har fastighetsägare?

Fastighetsägare ansvarar för att EU-listade invasiva främmande arter inte avsiktligt odlas, hålls eller med vetskap tillåts växa på fastigheten. Detta ansvar gäller alla fastighetsägare, från privatpersoner till de allra största skogsägarna, kommuner och staten via sitt markinnehav och det gäller på all slags mark.

Vilken lagstiftning gäller?

Mycket av arbetet med invasiva främmande arter på myndighetsnivå styrs och påverkas av den gällande lagstiftningen. EU-förordning nr 1143/2014 med tillhörande genomförandeförordningar och förteckningar nr 2016/1141, 2016/145, 2017/1263, 2017/1455 och 2019/1262 reglerar och begränsar användandet och hanteringen av invasiva främmande arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över främmande invasiva arter. EU-förordningen gäller som lag i Sverige. På unionsförteckningen finns för tillfället 66 växt- och djurarter och av dessa är 12 arter etablerade i Sverige. Syftet med EU-förordningen är ”att förebygga, minimera och mildra de negativa effekterna på biologisk mångfald av såväl avsiktlig som oavsiktlig introduktion och spridning av invasiva främmande arter inom unionen” (EU-förordning 1143/2014).

I korthet förbjuder EU-lagstiftningen all användning och hantering av de 66 växt- och djurarter som anses vara de mest problematiska för hela unionsområdet. Det är förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, tillåta reproducera sig, växa, odla eller släppa ut dessa arter i miljön. Detta gäller för alla och på all mark, till exempel skog, odlingsmark, trädgårdar och mer orörd natur. Medlemsländerna har även skyldighet att inom tre månader inleda utrotningsåtgärder om en listad art upptäcks i landet. Den svenska förordningen om invasiva främmande arter (SFS 2018:1939) kompletterar EU-förordningen med att tydliggöra ansvarsfördelningen, bland annat mellan olika myndigheter.

I Miljöbalken (29 kap. 2c §) regleras straffvärdet för otillåten hantering av arterna på unionsförteckningen. Straffvärdet är böter eller fängelse i högst två år. Straff kan utdömas endast om brottet har begåtts med uppsåt eller av grov oaktsamhet. När det gäller oaktsamhet riskeras påföljd endast om brottet har medfört skada på människor eller natur eller om det uppstått en risk för sådana skador. EU:s växtskyddsförordning 2016/2031 behandlar begränsningar av transporter av växter och växtmaterial i syfte att hindra eller minska spridningen av olika patogener, svampar, parasiter och insekter som kan skada växter.

Det är viktigt att poängtera att nuvarande lagstiftning medför vissa svårigheter i arbetet med invasiva främmande arter för myndigheter då endast arterna på unionsförteckningen är reglerade i lagar och förordningar, och det är endast mot hantering och användning av dessa arter som myndigheterna har möjlighet att bedriva tillsyn och besluta om förelägganden. Detta gör att det saknas lagligt stöd att arbeta med vissa av problemarterna i Sverige.

I klartext är det helt lagligt att exempelvis så och odla blomsterlupin som anses vara en av de stora problemarterna i Jämtland, men det är olagligt att köpa och ha en gulbukig vattensköldpadda som husdjur då den är listad i unionsförteckningen, även om den har mycket små chanser till överlevnad och reproduktion i naturen i Jämtland.

Unionsförteckningen uppdateras kontinuerligt och det finns även möjlighet för medlemsländerna att upprätta en egen nationell artförteckning som faller under samma 10 lagkrav som den gemensamma unionsförteckningen. En mer detaljerad vägledning och tolkning av lagtexterna går att finna på Naturvårdsverkets hemsida, som också löpande uppdateras.

Vilka arter är aktuella i Jämtland?

I Jämtland finns noteringar om relativt få invasiva arter jämfört med i södra Sverige. Totalt har 60 invasiva främmande arter med högsta och näst högsta riskklass rapporterats in i länet.

I följande lista med särskilt problematiska arter är de som är listade på EU-förteckningen markerade med fet stil.

  • Blomsterlupin (troligtvis den vanligaste invasiva arten i Jämtland)
  • Mink (ganska vanlig – kan till exempel vara hot mot markhäckande fåglar)
  • Vattenpest (kan sprida sig i massförekomster vissa år i sjöar där den förekommer)
  • Jättebalsamin
  • Vresros
  • Jätteloka
  • Tromsöloka
  • Spansk skogssnigel (populärt namn ”mördarsnigel”)
  • Signalkräfta
  • Mårdhund (endast fåtal fynd i Jämtland)
  • Bisam (endast ett fynd i Jämtland)

Vad gör jag om jag ser en invasiv art?

Vissa arter har observerats i grannlänen eller i angränsande områden i Norge och kan dyka upp i vår kommun i framtiden.

Det är effektivast att jobba förebyggande och ta hand om problem medan de är små. Om en invasiv art har fått fäste och spritt sig över stora områden är det mycket kostsamt och nästan omöjligt att åtgärda problemet.

Det är viktigt att förekomst av invasiva arter rapporteras till artportalen.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller invasivaarter.nu Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Då blir det lättare att få överblick och en samlad bild av problemet, samt möjligheter att sätta in rätt åtgärder i tid.

Checklista för dig som privatperson

  • Skaffa dig kunskap om vilka arter som är invasiva främmande arter.
  • Undvik att köpa och plantera okända arter från utlandet.
  • Ta inte hem okända arter från utlandet.
  • Upptäcker du en invasiva art i trädgården, ta bort den direkt. Det är både enklare och billigare.
  • Släng inte invasiva växter bland komposterbart avfall på återvinningen. Kolla med personalen på återvinningen var du ska slänga det (oftast är det i brännbart avfall).
  • Se till att entreprenörer du anlitar (till exempel för grävning eller trädgårdsanläggning) har kunskap om invasiva arter så de inte sprider dem när de gör sitt arbete.
  • Var uppmärksam och frågvis när du köper jord och fröblandningar så att de inte innehåller invasiva främmande arter.

Uppdaterad: